Rödbergsfortet

Ett fort i betong och pansar, insprängt i berget, till Övre Norrlands försvar.

Bodens fästning vid Luleå älv består av fem fort med kanoner i pansartorn, spridda kring Boden. Rödbergsfortet ligger söder om staden och var det sista som togs ur bruk, vilket skedde så sent som år 2000. All utrustning bevarades intakt.

De fem forten skulle stänga ute eventuella fiender från Sverige under 1900-talets båda världskrig. Rödbergsfortet är en imponerande byggnadsanläggning, idag klassat som byggnadsminne. Samverkan sker med Försvarsmuseum Boden.

sidan_fortet

 

Rödberget

Fortet anlades söder om staden, på den västra sidan av Luleälven, 1903-1908. Det bestyckades ursprungligen med fyra stycken 15 cm haubits m/06 i pansartorn rn/04, fyra stvcken 8 cm kanoner m/94-04 i pansartorn m/03 samt åtta stycken 6 cm kanoner m/07 i kaponjärlavett m/07.

Det är samma bestyckningsaltemativ, som nu finns bevarat på Mjösjöberget. Kämanläggningen är på tre sidor omgiven av en sprängd grav. På den västra sidan är berget eskarperat till ett stup. I slutet av 1970-talet moderniserades fortet avseende bestyckningen, varvid 15 cm haubitsema ersattes med moderna 12 cm kanoner m/24.

I anslutning till fortet och norr därom har ett modernt batteri anlagts i sen tid, ”Satelliten”. med två stycken 12 cm kanoner m/24. Till fortets yttre försvarsanordningar hör bl.a. även två observationsplatser och fvra infanteriskansar, belägna på Rödbergets sluttningar. Samt strålkastarbanor, söder respektive norr om fortet.

Sista skotten från Rödbergsfortet och Bodens fästning 31 december 1997

Den 31 december 1997 gick en epok i graven. Den sista nyårssaluten sköts från Rödbergsfortet, det enda kvarvarande fortet i krigsorganisationen och Bodens fästning. Nyårssaluten innebar att det tunga batteriets fyra stycken 12 cm kanoner m/24 skulle skjuta slut på huvudelen av återstående övningsammunitionen.

Militären med övningsledare överste Göran Honkamaa med en stab om åtta personer ordnade öppet hus dagen till ära. Det var första gången som allmänheten fick tillgång till den mytomspunna fästningen.

Intresset för att få komma in i Rödbergsfortet överträffade militärens förväntningar. Mellan uppemot 15 000 ville besöka fortet under nyårsaftonen. Många hade köat i timmar när militären tvingades utrymma fortet för den kommande skarpskjutningen. För att inte göra de som ännu inte hunnit besöka fortet alltför besvikna ordnade militären ytterligare ett öppet hus någon vecka efter nyårssaluten.

Eldgivningen från Rödberget skedde mot ett målområde i Vändträskåns dalgång, beläget på Bodens södra skjutfält. Skjutavståndet var cirka 8,5 kilometer. Eldledningsgruppen var grupperad på Södra Bodsjöberget.

700-2

Klockan 12:00 inleddes programmet för särskilt inbjudna gäster. En kort förevisning av bandkanonen ägde rum på körplanen nedanför berget. Därefter erbjöds visning av Rödbergsfortet, och kommendanten vid Bodens fästning höll tal.

Klockan halv två på eftermiddagen var det dags för huvudnumret – skjutning med Rödbergets tunga batteri. 345 granater avfyrades under loppet av 30 minuter. Dånet var öronbedövande när bredsida efter bredsida sköts iväg mot målterrängen. Personalen i pjästornen fick arbeta hårt för att kunna hålla den takt som krävdes.

Skjutningen avslutades med att fortchefen Henry Rova avlossade det sista skottet genom att trampa ned avfyrningspedalen. Skottet var det sista från Bodens fästning. När mörkret föll tändes luftvärnsstrålkastare på Degerberget och Rödberget. Ljuskäglorna svepte över och runt Boden.

Nyckelpersoner och särskilt inbjudna tilldelades polerade hylsor från tunga pjäserna med texten ”Bodens fästning 31/12 1997” ingraverad.

När Försvarsmakten lade ned Rödbergsfortet övertog Statens Fastighetsverk förvaltningen av anläggningarna.

Stora delar av Bodens fästning är idag byggnadsminnesförklarade. Största skyddet har Rödbergsfortet som ska bevaras både utvändigt och invändigt.

Åbergsfortet är även skyddat, och har fungerande värme och ventilation, dock är all utrustning urtagen ur fortet. Degerberget, Mjösjöberget och Gammelängsberget bevaras endast utvändigt. Till byggnadsminnesförklaringen hör också några andra mindre mellanverk och skansar.

Fortbesättningens nyckelpersoner var:

  • Fortchefen Kn Henry Rova
  • Pjäsgruppchef 1. pjäs Mj Mats Johansson
  • Pjäsgruppchef 2. pjäs Mj Jerry Eriksson
  • Pjäsgruppchef 3. pjäs Mj Dan Hagman
  • Pjäsgruppchef 4. pjäs Mj Lars Johansson
  • C Batteriplatsen Kn Seth Stoltz
  • Skjutledare Mj Anders Nyström
  • C Eldledningsgruppen Mj Göran Lindberg med signalisten Lt Börje Lahti
  • Vapenteknikern Kn K-Å Eliasson
  • Utöver detta hade personal från hemvärnet i Boden platser i alla pjäsgrupperna bl.a. som riktare, laddare, mekanismskötare.
  • Ett stort antal frivilliga hjälpte till med allt från mat till ammunition